Ta del av Lena Pukkis dagbok från hennes resa tillsammans med Eezer.
24 aug
Idag ska jag iväg på en fantastisk resa, som jag har fått en möjlighet att få följa med på.
Jag ska till Kenya och få följa med en frivillig hjälporganisation som arbetar mot att minska mödradödligheten i samband med graviditeter och förlossningar genom motorcykelambulanser.
Gå in på www.eezer.org och läs….
25 aug
Idag har det varit en lång dag. Landade tidigt i morse i Addis Abeba, nästan två timmars väntan, på nästa plan till Nairobi. Lastade på all vår packning i två bilar och iväg till hotellet och inspektera alla motorcyklar, äta lunch och sedan möte med olika samarbetspartners. Nu på rummet och ska göra mig i ordning inför morgondagen.
Etapp 1, Rongai där vi ska lämna en ambulanstrailer till kliniken och sedan fortsätta mot Kajiado.
26 aug
Vi startade från hotellet 8 på morgonen vår körning mot första kliniken, där vi ska lämna över en ambulanstrailer. Vi är 9 motorcyklar och en bli med släp.
Morgonrusningen i Nairobi är lite mer kaotisk än i Sverige, så vi tappade bort motorcyklarna nästan direkt efter start, men hittade tillslut varandra och kunde fortsätta vår färd till hämtstället för trailern.
Lastade den och så lite fika på stående fot och sen iväg till kliniken. Levererade trailer och motorcykel och käkade lite lunch på stående fot, sedan provkörning med trailern för klinikchef och medarbetare.
Nu till nya hotellet, via Kibera. Nairobis stora slumområden. Framme på Masai Eco lodge, installera oss på rummen sedan middag och i säng. Eftersom vi skulle äta frukost 05.00 innan avfärd mot Amboseli nationalpark .
Middag på hotellet och sedan fixa klart allt inför resan mot etapp 3
27 aug
Idag blev det en tidig frukos upp kl 04.00, frukost och sen iväg mot Amboseli nationalpark.Det var mörkt när vi startade vår färd och fin asfaltstsväg…..tills den tog slut. Nu fick vi hålla i oss så gott vi kunde och hoppas att den lilla safaribussen inte skulle välta.Efter ca tre timmar kom vi fram till parken och fick en fantastisk tur bland dom vilda djuren. Mycket fina bilder blev det.
Efter en snabb lunch på stående fot, så började vi vår resa mot Olgulului för att se hur det gått med den första ambulanstrailer som placerades ut. Det var en väldigt skakig resa, som att åka tvättbräda och puckelpist, man var lite orolig att zafaribussen skulle välta. Höger bakhjul började däremot att småkrångla, det började låsa sig och det klunkade lite oroväckande.Helt plötsligt låste sig hjulet och vi gjorde en jättesladd med tvättställ på vägen. Vi fick hjälp av den andra bilen att hamna rätt på vägen. Blev en liten dikeskörning också. Vi bestämde att den andra bilen skulle köra bakom oss, ifall vi behövde hjälp och så stack vi iväg igen. Tyvärr så gick den andra bilen sönder också, hjulaxeln gick av och ingen täckning på telefonerna.
Med lite tur och hjälp från vänliga människor, så återförenades vi i Olgulului. Där blev vi bjudna på sång av masaikvinnorna och mat. Vi hade ett möte med byförsten och de andra kring ambulanstrailern, vad som fungerade och vad inte fungerade. Det hann tyvärr bli helmörkt innan vi kom iväg tillbaka till hotellet, men vi tog oss hem utan fler missöden till en riktigt sen middag och sedan i säng för att åka iväg på nästa etapp.
28 aug
Vi startade tidigt som vanligt, vår första anhalt blev ett nytt blivande minimejeri och kombinerad klinik. Sedan gick färden vidare till Pilliwacliniken, där vi följde upp den första ambulanstrailern. Vi blev mötta av sång och dans, sedan rundtur på kliniken och hade givande samtal. Färden fortsatt sedan till Naretoi, där vi skulle besöka skolan och den borrade brunnen, det var svårt att få fram vatten, men på 180 meters djup hittade man till slut.
Denna brunn är till stor hjälp för kvinnorna, så att dom kan tappa upp vatten och sälja i området. Även denna gång lyckades vi komma ifrån varandra, men lyckades även hitta tillbaka till varandra. Fortsatte till en alldeles nystartad klinik som också vill ha en ambulanstrailer. Vi lyckades med 2 punkteringar på 2 motorcyklar, vi fick lasta motorcyklarna på flaket och sätta fart mot Loitoktok. När vi nästan var framme, så blev det stopp. Det hade skett en tragisk olycka där på vägen, där ett litet masaibarn blivit påkört av en bil och omkommit. Masaierna hade fyllt vägen med stora stenblock på en sträcka på 100 m ca. Polisen var på plats och försökte förmå masaierna att ta bort stenarna. Till slut efter 3 timmars väntan, så kunde vi ta oss förbi och fortsätta färden mot Naretoi och sängen.
29 aug
Dagens etapp är en transportsträcka som börjar vid foten av Kilimanjaro och slutar vid stranden till Indiska Oceanen inga besök alls. Det är en lång körning på
Ibland asfalt,bland väldigt guppiga grusvägar och ibland på röda lervägar ca 45 mil.
Vi är ett härligt gäng med mycket skratt och positivt tänk och jag är så himla glad att jag fått följa med på denna tur. Att fått lära känna dessa fantastiska personer med det enormt stora engagemanget att göra livet lite bättre för dessa fantastiska personer vi träffar på de kliniker och byar vi besöker. Jag har lärt mig så mycket.
Mycket vacker natur, genom Tsavo nationalpark och många små byar småbarnen vinkar och tjoar efter vägarna när vi kommer, 9 motorcyklar och en stor bil med släp. Dagens körning tog 10 timmar med korta stopp för vätska, lunch, sträcka lite på benen och en punktering.
30 aug
Efter att ha sovit ut ordentligt, så blev det en härlig frukost och ett dopp i Indiska Oceanen innan vi begav oss iväg till Kinondo Kweto kliniken för att följa upp den trailern som fanns där. Vi träffade den fantastisk doktor Harrison, vilken eldsjäl och vilket fantastiskt arbete som bedrivs på denna klinik. Efter rundturen på kliniken, så träffade vi alla barnmorskor som åker runt och får med sig kvinnorna till kliniken, för att föda sina barn säkert. Som vanligt blev vi mottagna med sång och dans. Dom gör ett fantastiskt arbete med att få kvinnorna till kliniken både för kontroller före förlossningen och att även efter se till att barnen blir vaccinerade.
31 aug
Idag har det varit en ren vilodag, som var välbehövlig. Mycket sol och bad och förberedelser för morgondagens långa körning tillbaka till Nairobi 55 mil på Kenyanska vägar, tar ca 12 timmar. Det blev en liten motorcykeltur för en del, bara en punktering. Vår chaufför Kevin har lagat bilen och dagen avslutades som vanligt med gemensam middag.
1 september, del 1
Vi steg upp tidigt för att försöka komma iväg till 06.00. Det startade bra, alla kom iväg och det var tomt på vägarna. Vi dundrade fram genom landsbygd och nationalpark.
Efter 5 mil, så dök första punkteringen upp. Det var bara att lasta motorcykeln på trailern och iväg…….eller inte. Bilen var död och alla kunniga försökte laga den, något med generatorn. Dom lyckades tillfälligt få igång bilen, så att vi skulle komma till någon ny med verkstad.
Vi kom till Kinango, där vi hittade ett par killar som gav sig på generatorn, vi passade på att laga punktwringen och bestämde att alla utom 2 motorcyklar åker mot Nairobi.
Anne jag och Hilda fick tag på en kille som kunde fixa lite lunch åt oss, vi käkade och generatorn lagades, men det var fortfarande lite elfel på bilen. Vi fick köra med framrutorna nere och fakturorna stängda, eftersom det inte funkade att stänga eller öppna rutorna.
Vi startade färden mot Nairobi och strålade samman med motorcyklarna, en verkstad började genast fixa med generatorn. Åter igen bestämde vi att alla motorcyklar åker till Nairobi och vi tjejer blir kvar med chaufförer tills bilen fixas.
Nu nya planer, vi måste försöka få tag på en chaufför med bil som kan köra oss till Nairobi, börjar bli lite stressande eftersom det är fortfarande ca 5 timmar till Nairobi.
1 september, del 2
Vi fick tag på en kille som kunde köra oss till Nairobi, så vi passade allas packning i hans bil och började vår tur till Nairobi. Han fick stränga order om att inte göra farliga omkörningar, som verkar annars vara kenyanernas specialitet.
Vår körde oss till en mack, han skulle tänka då han……??? Men han började med att byta däck, frågade om det var några problem, men nääe absolut inte.
Vi kom iväg och han körde som en kamikaze pilot, fick säga till honom att, om han vill köra ihjäl sig, så är det helt ok för mig,, men det får han göra på hemvägen utan oss i bilen. Ok, han lugnade ner sig lite, men fick påminna honom mellan varven.
Informerade honom om att det är även i Kenya är förbjudet att prata i telefon, speciellt om man kör så fort bilen går och gör omkörningar.
När vi hade klarat av 50 mil och hade bara 5 mil kvar, så hamnade vi i ett förfärligt trafikkaos. En långtradare hade totalkrachat och lagt sig tvärs över alla filer. Det var flera hundra långtradare, bussar och lastbilar i ett enda kaos och en galen chaufför som började trixa i kaoset för att ta sig fram.
Till slut kom vi fram till Nairobi och när vi var framme vid sista rondellen till hotellet, så dök alla våra motorcyklar in i rondellen. Nu var vi åter samlade alla igen.
2 september, sista dagen här i Kenya
Efter några timmars sömn en dusch som sköljde bort all röd sand/damm som vi har varit täckta de senaste dagarna. Kvick frukost och sedan iväg att lämna tillbaka motorcyklar, ett snabbt besök till en skola och sen ska vi ta oss tillbaka till hotellet och hämta packning, sen till flyget. Hoppas att Kevin hinner tillbaka till med den sista packningen som ligger kvar i bilen. Lars skor, Daniels pass och lite sånt.
Nu väntar vi på att flyget ska gå, tyvärr blev Daniel kvar och får ta flyget i morgon. Hans pass han inte ifatt honom från Voi.
Det har varit en händelserik resa och tar några dagar innan man smält alla upplevelser och intryck man fått.
Vem är Lena Pukki? Lena bor själv i ett stort gammalt hus mitt i ett naturreservat . Hon älskar att odla i sina växthus och trädgårdsland under sommarperioden. På vintern reser hon så mycket som jobbet och ekonomin tillåter. Hon älskar att se världen och uppleva andra kulturer. Lena arbetar som verksamhetschef inom omsorgen och driver några boenden för personer med utvecklingsstörning/autism och har alltid arbetat, både i sitt yrkesliv och privat med att försöka göra livet lite bättre för de svagaste i samhället på olika sätt. Hon har också under sina resor ut i världen börjat göra egna små hjälpinsatser, där hon försöker få med sig så mycket som möjligt i kläder, skor, hygienartiklar, leksaker, telefoner och annat som kan vara till hjälp, främst för barn och kvinnor.
Hur kom Lena med i Eezerteamet? Lena känner Jerry Pettersson sedan 33 år tillbaka och känner även Niklas Manns. Jerry vet att Lena känner till Afrika rätt bra och att hon har gjort egna privata resor dit. Han frågade henne om hon skulle vara intresserad av att följa med och det var hon. Lena var även till Kenya privat i februari, på en kombinerad hjälpresa och semester. https://www.facebook.com/lena.pukki
